Tvillingar!

Jag är en tvilling mamma.......I bland tänker jag faktiskt inte på det. Råkade komma in på en blogg som handlade om tvillingar och då slog det mig att, -ja, man är ju faktiskt rätt så speciell som har tvillingar.
När tjejerna var små så påmindes man, alla kommenterade det hela tiden.
Kommentarer som -Oh, är det tvillingar?, fick man rätt så ofta.
Eh, nä, jag snodde den ena på bb =0).
Eller som- Jag förstår inte hur du kan se skillnad på dem!
-Lär känna dem, så kan du det också!! =0/.
Vi var inställda på att allt skulle bli kaos, när våra "tvillingar", skulle komma. Rasmus var ju bara 2 år och en månad gammal. Men kaos blev det inte, vi kom snabbt in i det. Visst allt tog lite längre tid!
Nu gjorde vi så att Lars var också hemma det första halvåret, vi tog ut föräldrapenning på vars ett barn.
Man lärde sig snabbt olika tricks hur man fick saker att funka.
Vi synkade tjejerna direkt, kändes grymt i början. Skulle den ena äta, så fick vi väcka den andra. Men jag är så tacksam att vi gjorde så, annars hade hela dagarna gått, med bara matningar.
Ja, det första halv året, kändes nästan lite lyxigt. På dagarna så ägnade sig Lars kanske sig mest åt Rasmus, vi var så måna om att han inte skulle glömmas bort, det är lätt att allt bara kretsar runt tvillingarna. Och på kvällarna, när Rasmus var nattad, så kunde vi sitta och mysa med varsin bebis......Det är inte alla som kan det!!
I början på nätterna, så hade tjejerna sondslangar genom sina små näsor. Jag och Lars ställde klockan till när det var dags att sonda nästa gång. De gånger de sov, så "smyg sondade" vi dem. Vi lät dem alltså sova vidare, fast vi sondade dem. Detta gjorde att de sedan tidigt började sova hela nätterna.
Nu för tiden, så tänker jag inte på det så ofta, att vi faktiskt har tvillingar. Nu tänker jag bara att jag har två fantastiska tjejer och så deras fantastiska brossa förstås.....