Det ständigt dåliga samvetet!

I höstas började jag på ett nytt arbete. I samband med detta, så ändrades vår vardag, rätt så rejält. Jag jobbar måndag till fredag och Lars jobbar fortfarande sitt fem skift. Detta fungerar toppen bra för oss. Skönt att ha kommit bort från alla mina obekväma arbetstider ett tag!
Men, det har blivit en stor förändring för Lars. När han har sina fri veckor eller jobbar eftermiddag, så får han ta allt som rör barnen. Han lämnar och hämtar på dagis, han lagar lunch och fixar fikan.....
Förr var jag alltid hemma på vardagarna och fixade med allt detta, men efter jag hade börjat arbeta om dagarna, så fick det läggas över på Lars.
Förstår om det ibland känns tungt för honom, förr var han nog lite bortskämd med att få tid till alla sina (våra) projekt. Det var ju toppen att ha de där friveckorna, när han skulle fixa med renoveringen av huset och sånt. Men nu för tiden, blir det inte så mycket tid för sånt!
Nu är det inte så att han klagar, det är nog mest jag som har den här känslan av dåligt samvete. Att jag liksom har föst över allt på honom! Sen är det nog också så att jag har lite svårt att släppa taget......Jobbigt att inte kunna ha koll hela tiden!!
Men, jag vet att han är världens bästa pappa, så det går i alla fall ingen nöd på barnen!!!

Vilket härligt väder det blev i eftermiddag!

Blev inspirerad av Lars, han har börjat "power walka" (eller vad det nu kallas). Så jag snörade på mig skorna och satte lurarna i öronen och begav mig ut! En 5 km lång runda blev det, i rask takt. Kändes riktigt skönt, men benen gick av sig själv på slutet....
Känns lite kostigt att gå själv, utan Vivi. Men hon håller så lågt tempo och vill gärna stanna och lukta på allt möjligt längs vägen, så någon vidare motion får man inte ut av de rundorna.
Men de ger sitt, de också, man blir liksom mer lugn och harmonisk. Men i dag var det alltså motionen jag var ute efter!!

Länge leve äktenskapet!!

I dag är det faktiskt så, att vi som är gifta, nästan är i lite underläge..... Lite överdrivet kanske, men ibland känns det faktiskt så. Man blir liksom lite tråkig, inget nytt här, nä, jag är gift med samma gamla Lars.....trist! Förlåt!! Blir lite trött på alla skilsmässor emellanåt. Alltså vad är det med folket? Eller det är kanske inte själva skilsmässorna, som jag retar mig på. För visst, har man inte det bra tillsammans, så finns det kanske ingen anledning till att fortsätta tillsammans. MEN, tänk efter lite före..... Varför blev ni ihop från början, visst måste ni ha tyckt om varandra? Och för sören, kämpa lite!!! Men livet blir kanske mer spännande så, och enklare? Och då ska vi inte snacka om när det finns barn inblandade!
Tro inte att allt alltid ska vara så enkelt och kul. Visst har tex jag och Lars också dagar, som känns gråa och trista och kanske inte alltid så spännande. Men, rätt som det är så händer det något och då är jag så himla glad att det är just med Lars, som jag får uppleva det. Vi har ju bestämt oss för att det ska vara vi!! Och kom i håg, det är inte ofta, som gräset är grönare på andra sidan, vårda och vattna ditt eget istället.
Länge leve äktenskapet!!